Katrin Zytomierska vs Blondinbella

Haha, det är inte precis så att jag läser sådana här bloggar. Men när Aftonbladet skriver om det på förstasidan så blir det lite svårt att undgå. Katrin har tydligen blivit kickad från sin bloggportal nu efter hennes inlägg om någon stackars kvinna som hon tyckte var tjock.

På ett sätt tycker jag faktiskt hon har rätt. Tjejer blir mer ”hatade” om de är smala än om de är tjocka nu för tiden. Man har försökt vända på problemet med för smala tjejer genom att hylla överviktiga tjejer, och det är ju fortfarande lika fel. Det är ohälsosamt att vara underviktig men det är också ohälsosamt att vara överviktig. Så på det sättet tycker jag hon har lite rätt.

Men det mest komiska i hela den här cirkusen tycker jag är när Blondinbella gav sig in i debatten och tycker att Katrin är så ”omoralisk som tror att allt handlar om vikten och hur dåligt det är av henne att döma andra människor”. Ungefär två rader senare så delar Blondinbella ut någon sorts psykisk störnings-diagnos till Katrin som förklaring till att hon beter sig som hon gör. Blondinbella, som nyss tyckte det var så lågt av Katrin att döma andra människor.

Jag vet inte vad jag ska skriva då jag skiter fullständigt i de här då kvinnorna och jag vet egentligen ingenting om dem förutom de här två inläggen de skrivit. Men jag stör mig på att Blondinbella försöker vara ”duktig” och läxa upp Katrin för att allt handlar om vikt för henne när det handlar precis lika mycket om vikt för Blondinbella. Skillnaden är bara att Katrin tycker att alla ska vara underviktiga medans Blondinbella verkar tycka att alla ska vara lite smått överviktiga och att det är omöjligt att må bra om man är underviktig. Gahh, fattar inte hur folk orkar läsa sådana bloggar på heltid alltså.

Jag tycker man ska ha precis lika mycket skit för att man är överviktig som man ska ha för att man är underviktig. Dock tycker jag inte man ska ha något skit överhuvudtaget. Vill man vara tjock, så får man vara tjock. Vill man vara smal, så får man vara smal. Men själva grejen som Blondinbella förespråkar att man är en bättre människa om man är lite tjock än om man är underviktig är patetisk.

These will be the years

Lovade Jenny igår att jag skulle kliva upp med henne klockan 06.00 när hon skulle äta frukost och så innan skolan så nu sitter jag här och är vaken tidigt trots att jag inte har något inplanerat på hela dagen. Ganska skönt ändå att sitta i soffan och kika på nyhetsmorgon och läsa lite tidningar.

Aftonbladet frontar idag sajten med att SD nu får 11,2 i den senaste opionsundersökningen, och det är ju trevligt att de skriver om det. Dock tycker jag det blir lite pinsamt när Aftonbladet gång på gång ska hitta förklaringar till att SD växer. Den här gången är det Lena Mellin som tror att SD’s höga siffror i den här opionsundersökningen beror på att undersökningen gjorts på nätet och inte på telefon som de flesta andra undersökningarna görs. Folk drar sig tydligen från att säga att man röstar på SD på telefon och därför får de fler röster när undersökningen görs på internet. Och ja det stämmer säkert, men man måste komma ihåg att man röstar anonymt i riksdagsvalet också så på så sätt bör den här opionsundersökningen vara den mest pålitliga. Jag vet inte om det är det Lena Mellin menar, det blir alltid lite luddigt när Aftonbladet skriver på SD. Intressant dock att det går att kommentera artikeln, sådana tillfällen ges inte så ofta.

Annars så handlar mycket om nyheterna den här morgonen om SAS och det är såklart förståeligt. Ska bli spännande att se hur allt utvecklar sig men det ser ju helt klart mörkt ut.

Nu ska jag lyssna igenom Vinnie Paz senaste skiva som jag inte har hunnit lyssna igenom ännu!

”Låt pappor vara pappor”

Fastnade på Aftonbladet istället för att sova. Och hittade då artikeln ”Låt pappor vara pappor” av Anders Lindberg. Och jag håller till viss del med om att det förmodligen skulle innebära ett mer jämställt samhälle ur ett löneperspektiv. Dock kommer jag nog aldrig förstå hur Anders Lindberg kan tycka att det är politikernas val att välja hur länge respektive förälder ska vara hemma med sitt barn, och inte föräldrarnas eget val.

Jag tycker inte man ska gå för långt när det gäller att bestämma över människors liv bara för att få ett mer jämställt samhälle. Det är inte så att jag inte tror på själva tanken, det skulle förmodligen hjälpa kvinnor att få mer jämställda löner. Men det finns en enligt mig tyngre aspekt man måste väga in, och det är just föräldrarnas egen rätt. Anders Lindberg skriver:

Förmodligen är en delad föräldraförsäkring den enskilt viktigaste åtgärden för att uppnå ett mer jämställt arbetsliv. Men det är också en fråga om att förändra normer och värderingar i samhället. Barn har rätt till båda sina föräldrar och rimligen borde den skattefinansierade föräldraförsäkringen utgå från barnets perspektiv.

Det jag då undrar är, när blev det statens ansvar att uppfostra barn? Jag tycker det går för långt mot ett kommunistsamhälle när staten ska ha sådana rättigheter. Våra politiker kan gärna få bestämma hur vi ska skapa fler jobb, hur mycket invandring vi ska ha, hur mycket pengar vi ska satsa på kollektivtrafik och hur hög skatt vi ska ha. Det är frågor som rör hela samhället. Men hur föräldrar ska uppfostra ett barn ska definitivt inte vara ett val politikerna ska göra.

Själva tanken på att ta bort löneklyftorna mellan män och kvinnor på det här sättet är absurt. Det är ungefär samma tankesätt som när man kom på att man kan låsa in alla människor som lider av ärftliga sjukdomar och hindra dem från att skaffa barn, och på så sätt få ett friskare samhälle. Det är exakt samma logik! Man kan inte tänka så.

En annan grej jag stör mig på i genusdebatten är det ständiga hatet mot män. Som om män har glidit på ett bananskal genom hela världshistorien och bara snyltat på kvinnorna. Det är ju lite den bilden man får av dagens genusdebattörer. Det jag tänker på rent spontant är då hur många män som har dött under alla krig. Inte var det kvinnor som behövde ge sig ut med en kulspruta på västfronten under första världskriget. Inte var det kvinnor som offrade sina platser i livbåtarna till män på Titanic.

Självklart värnar jag om ett jämställt samhälle. Men jag tycker det känns mer och mer som att man blir diskriminerad för att man är man i dagens samhälle, och då lutar ju hela genusdebatten över åt andra hållet. För allt handlar faktiskt inte bara om löner, även om det såklart är en viktig del.

 

En fråga till folk som tror på gud

Till att börja med vill jag inte låta nedlåtande eller så. Jag säger inte att jag vet allt om världen, tvärt om, jag tror att det finns fruktansvärt mycket vi människor inte vet.

Men jag har en fråga, tror ni kristna verkligen på det som står i bibeln? Jag menar allvarligt talat?

Dag 6: Gud skapar de marklevande djuren: vilda djur, boskapsdjur och kräldjur efter sina slag. Till sist skapar Gud även människan till sin avbild

Om nu gud skapade människan i tidernas begynnelse, när levde då dinosaurierna? Menar ni att dinosaurierna och människorna levde i harmoni, eller förnekar ni rent av dinosauriernas existens? Har funderat på det här ganska länge och det skulle vara intressant att höra vad folk som tror på detta säger.

Den Justin Bieber-hatande generationen

Det finns nog inget jag stör mig mer på än folk som tror att deras åsikt väger tyngre än andras när det gäller musiksmak. Ja, de som spelas på radio är oftast inte speciellt poetiskt. Nej, jag vill inte lyssna på djupa texter om jag sitter i bilen eller är på krogen. Vill jag göra det så väljer jag själv ut något jag gillar. Oftast rapp i så fall då de är den genren som mest riktar in sig på texterna.

Generellt vill folk inte sitta och tänka när de lyssnar på musik. De är därför de oftast inte är så djupa texter i popmusik. Folk vill höra sånt som gör dem glada, och de är exakt vad dom får. Jag älskar hur vissa människor verkar tro att allt är en stor konspiration där alla människor egentligen älskar det band de lyssnar på, men att skivbolagen hjärntvättar folk att lyssna på ”skit”. Skivbolagen släpper sånt som säljer, och de som säljer är de som flest människor tycker om.

Och sluta hata på mainstreamartister. Tror ni de vaknar varje morgon och tänker ”åh vad jobbigt nu måste jag leva under skivbolagets order ännu en dag”? Knappast, de älskar vad dom gör! Det är också en sak som jag stör mig på, folk som hatar på folk som gör det de älskar. Justin Bieber älskar att sjunga och skriva musik, många tycker om hans musik, varför då hata? Dessutom är Justin Bieber en väldigt skicklig musiker, ni kanske inte vet det men det var inte precis något skivbolag som gjorde honom känd. Han laddade upp filmer på youtube när han sjöng och fick sjukt mycket visningar, så mycket att skivbolagen snappade upp honom. Dock har det blivit ”mainstream” att hata honom vilket jag antar är anledningen till att folk hatar honom. För om ni säger att han sjunger dåligt så har ni verkligen ingen kunskap om musik. Dock kanske ni inte gillar hans musik, men det finns nog mer musik ni inte gillar. Slutsatsen är alltså att ni hatar på honom för att det är mainstream.

Folk måste inse att musik inte alltid handlar om att förmedla ett budskap. Titta bara på housemusiken. Den har inte blivit stor för att den förmedlar ett budskap. Den har blivit stor genom att förmedla en känsla. De flesta av alla haters kan säkert inte relatera till den känslan. Men majoriteten kan, därför har det blivit så stort. På samma sätt som att majoriteten inte kan relatera till låtar med bra budskap.

Missförstå mig inte nu. Jag älskar låtar med bra budskap. Men det är inte svart på vitt. Bara för att jag gillar att lyssna på Jedi Mind Tricks ibland betyder inte det att jag kan tycka om popmusik.

Vill också tillägga att jag inte lyssnar på Justin Bieber. Jag tycker inte alls om hans musik. Dock har jag väldigt stor respekt för honom som musiker.