Det här med liv i rymden

Är ni redo för lite tankar som ni kommer få svårt att radera bort från hjärnan?

Att rymden är oändlig, hur logiskt är det? Vetenskapens förklaring (som jag absolut inte säger emot) är att universum är oändligt. Fattar ni hur stort det är? Och fattar ni vad det skulle innebära?

Tänk dig att det skulle finnas liv på var 10^100 solsystem. Det är en etta med hundra nollor efter och det är ett så stort tal så att du aldrig kommer förstå det. Jag har läst att man uppskattat antalet atomer i den kända delen av universum till 10^80. Alltså är mitt tal mycket större än vad det finns atomer i den ”kända delen” av universum. Det är en grov underskattning, jag tror det finns liv i bra mycket fler solsystem än så.

Men i alla fall, om universum är oändligt så skulle det fortfarande finnas oändligt med planeter med liv. Och det i sin tur skulle innebära att det finns oändligt med planeter som ser ut exakt som vår planet. Det här med parallella universum är inget påhitt! Om universum är oändligt dvs. Någonstans där ute i rymden finns en planet med exakt samma mängd människor som ser exakt likadana ut. Alla människor där är likadana som här, alla familjer ser likadana ut, alla städer ser likadana ut. Alla sandkorn ligger till och med på samma ställe i öknarna.

Nej, det är inget påhitt. Om universum är oändligt så är detta oundvikligt eftersom universum skulle testa alla möjliga kombinationer ett oändligt antal gånger. Det skulle inte bara finnas en planet som ser exakt likadan ut, det skulle finnas oändligt antal planeter som ser likadana ut som våran.

Någonstans där ute skulle det finnas en kille som ser exakt likadan ut som mig, som sitter och skriver ett blogginlägg om rymden nu. På vissa planeter dricker ”jag” kaffe istället för mjölk som jag gör nu. På vissa planeter dricker jag juice. På vissa planeter är jag precis på väg att bli mördad av Carl Bildt. På vissa planeter är det jag som precis har mördat Carl Bildt. Det finns till och med oändligt med planeter där jag har precis har mördat Carl Bildt.

Nu sitter du säkert och ler lite för dig själv och tänker att det hade varit coolt om det hade varit så. Men det ÄR så! Ifall universum är oändligt så finns det inga andra alternativ än detta. Det känns lite läskigt att veta att jag just nu sitter och tänker på ett oändligt antal alex-kopior där ute som samtidigt sitter och tänker på mig.

Det finns även ett oändligt antal planeter som är exakt likadana fast att ett sandkorn ligger annorlunda på en strand i Miami. Det finns ett oändligt antal planeter som ser likadana ut fast med en vit Obama och en svart Reinfeldt. Man kan dra det här precis hur långt som helst!

Om man tänker på det här sättet så borde det även finnas oändligt med planeter som har uppfunnit farkoster som kan färdas mellan olika solsystem, om detta är fysiskt möjligt. Därför borde det inte vara helt omöjligt att det har varit utomjordingar och hälsat på på vår planet någon gång. Det är ju dock inget måste i ett oändligt universum. Även om det finns oändligt med planeter som har denna teknik så finns det oändligt med planeter som inte har det. Så de planeterna som har den tekniken måste ju liksom hitta hit, och det kan vara svårt eftersom det finns ett oändligt antal planeter att välja på.

Är då universum oändligt? Jag vet inte, men om det är oändligt så borde allt som jag skrivit här ovan vara sant. Och om det inte är oändligt, vart tar det då stopp? Är det en vägg där det tar stopp? Vad finns på andra sidan väggen? Vad är väggen gjord av för material?

Allvarligt talat så får jag kalla kårar av att tänka på att det finns ett oändligt antal kopior av mig som har skrivit exakt samma blogginlägg, på exakt samma språk, på exakt samma bloggadress från exakt samma datastol på ett oändligt antal planeter där ute…

Undantaget skulle vara om det är någon sorts gud som skapat livet här på jorden, vilket gör att det inte finns liv på något annat ställe. (Om de inte har en egen gud, hehe)

Är universum oändligt? Jag vet inte, men det är spännande att tänka på det!

Kent Ekeroth och upphovsrätten

En tanke som slog mig nu, om Kent Ekeroth skulle få för sig att anmäla samtliga medier som använt hans mobilfilm för brott mot upphovsrättslagen, hur mycket pengar skulle han få då? Jag har inte 100% koll på hur den här lagen fungerar, men det borde ju rimligtvis vara Kent Ekeroth som är upphovsman. Eftersom jag läste på rockfashion.se om hur de fick en anmälan mot sig efter att ha publicerat en bild på en svensk flagga, så antar jag att Kent Ekeroth lätt skulle kunna pumpa ut enorma summor pengar på detta.

Alla tidningar och medier måste ha tjänat enorma summor pengar på det hela då det varit huvudnyheten hela veckan, och jag tror att skadeståndet man får betala baseras på hur mycket den som brutit mot lagen har tjänat på det.

Nu tar ju inte det här bort faktumet att Kent Ekeroth med kompani betett sig förkastligt, men jag tycker det är intressant!

”Låt pappor vara pappor”

Fastnade på Aftonbladet istället för att sova. Och hittade då artikeln ”Låt pappor vara pappor” av Anders Lindberg. Och jag håller till viss del med om att det förmodligen skulle innebära ett mer jämställt samhälle ur ett löneperspektiv. Dock kommer jag nog aldrig förstå hur Anders Lindberg kan tycka att det är politikernas val att välja hur länge respektive förälder ska vara hemma med sitt barn, och inte föräldrarnas eget val.

Jag tycker inte man ska gå för långt när det gäller att bestämma över människors liv bara för att få ett mer jämställt samhälle. Det är inte så att jag inte tror på själva tanken, det skulle förmodligen hjälpa kvinnor att få mer jämställda löner. Men det finns en enligt mig tyngre aspekt man måste väga in, och det är just föräldrarnas egen rätt. Anders Lindberg skriver:

Förmodligen är en delad föräldraförsäkring den enskilt viktigaste åtgärden för att uppnå ett mer jämställt arbetsliv. Men det är också en fråga om att förändra normer och värderingar i samhället. Barn har rätt till båda sina föräldrar och rimligen borde den skattefinansierade föräldraförsäkringen utgå från barnets perspektiv.

Det jag då undrar är, när blev det statens ansvar att uppfostra barn? Jag tycker det går för långt mot ett kommunistsamhälle när staten ska ha sådana rättigheter. Våra politiker kan gärna få bestämma hur vi ska skapa fler jobb, hur mycket invandring vi ska ha, hur mycket pengar vi ska satsa på kollektivtrafik och hur hög skatt vi ska ha. Det är frågor som rör hela samhället. Men hur föräldrar ska uppfostra ett barn ska definitivt inte vara ett val politikerna ska göra.

Själva tanken på att ta bort löneklyftorna mellan män och kvinnor på det här sättet är absurt. Det är ungefär samma tankesätt som när man kom på att man kan låsa in alla människor som lider av ärftliga sjukdomar och hindra dem från att skaffa barn, och på så sätt få ett friskare samhälle. Det är exakt samma logik! Man kan inte tänka så.

En annan grej jag stör mig på i genusdebatten är det ständiga hatet mot män. Som om män har glidit på ett bananskal genom hela världshistorien och bara snyltat på kvinnorna. Det är ju lite den bilden man får av dagens genusdebattörer. Det jag tänker på rent spontant är då hur många män som har dött under alla krig. Inte var det kvinnor som behövde ge sig ut med en kulspruta på västfronten under första världskriget. Inte var det kvinnor som offrade sina platser i livbåtarna till män på Titanic.

Självklart värnar jag om ett jämställt samhälle. Men jag tycker det känns mer och mer som att man blir diskriminerad för att man är man i dagens samhälle, och då lutar ju hela genusdebatten över åt andra hållet. För allt handlar faktiskt inte bara om löner, även om det såklart är en viktig del.